Tål du inte att jag klagar av mig lite så välj att inte läsa detta inlägg!

Äntligen hemma, 9 h jobb är avklarade och nu är värken inte att leka med. Rygg, höft, ben, ljumskar och bäcken, ingenting får vara ifred. Tur att min smärttröskel är hög annars hade jag nog klappat ihop idag. Jobb imorgon igen, dock bara hälften så många timmar. Efter jobbet ska jag få åka in och låta någon som kan, ta tag i mitt hår och ge det en fin färg. Lyx!

Önskar verkligen att jag kunde röra mig som vanligt. Nu får Petter slita så mycket bara för att jag inte orkar stå upp eller kan röra mig normalt.

Tack till alla fina som skriver till mig, uppmuntrar mig och förstår. <3