Farfar 80 år
Idag ska vi på 80årskalas, min farfar fyllde 80 i torsdags så idag firas han. 20 mil har vi nu åkt och det har gått så bra med Lykke, stannat och snuttat ett par gånger men mellan det sover hon så sött. 
Nytt möte
Idag var Lykkes farmor och farfar här och hälsade på Lykke, kusin aurora var också med. Blev saft, kaffe och bullar och en himla massa gos. Självklart var farmor och farfars kramar och gos väldigt uppskattade av lillfisan! 
Vi var även en sväng till BVC för lite vägning av lillskrutt. Hon hade som väntat gått ner lite, från 3370 till 3160. Men idag har mjölken kommit så nu käkar hon snart upp sig igen. Vår lilla skrållan är ju så fantastisk så vi vet inte vad vi ska ta oss till med henne. Gosar ihjäl oss med henne! (Trots att hon raketbajsade på mig imorse haha)
27 september 2013
Lite text och mycket bilder. Lever i en bubbla just nu. Lykke lever verkligen upp till sitt namn. Lyckan är obeskrivlig! <3
Mammas och pappas lilla skrållan ❤️
Min förlossningsberättelse
22september söndag (bf+1)
Vaknade som vanligt ganska tidigt, åt frukost med Petter och hade mysmorgon. Vi hade planerat städdag men Petter skulle träna först. Klockan var så lite när vi ätit frukost så vi kände att en liten morgonpw kunde inte skada någon. Jag kände mig pigg och go i kroppen så det var väl bra med lite motion tänkte jag. Vi var ute i 40 minuter, gick en skogsrunda. Över stenar och runt träd... När vi kom tillbaka så var det som att foglossningen verkligen ville döda mig, jag gick till sängen och vilade. Petter fick bära mig till toan när jag ville kissa. Till slut lyckades jag somna, nu var väl klockan runt halv elva-elva. 12.05 vaknade jag av att det gjorde ont på ett helt nytt sätt. "Är det så här förvärkar känns?" Det gick över efter dryga minuten så jag gick upp för att äta smörgås och sånt. Efter 30 minuter kom det igen. Det fortsatte i den stilen fram till 16-17, nu började det verkligen kännas som värkar. "Eller är det förvärkar detta? Hur vet man sånt?" 18.30 ringde jag förlossningen för att rådfråga. "Det gör ont och jag antar att det är värkar eller förvärkar. Det kommer med 5-10 minuters mellanrum." Bm svarade att jag kunde komma in på en kontroll, men eftersom det inte pågått så väldigt länge och jag inte känt något innan idag så hade det nog inte hänt så mycket där nere. Sen la hon till "men det låter ju som att det kan braka loss det där" jag och Petter bestämde oss för att ta en liten promenad runt kvarteret för att se vad som hände. I en helt ok takt gick vi en sväng till Ica och lämnade film och runt kvarteret. "Fan!! Nu har ju värkarna slutat.. Åh det var inget." Värkarna hade slutat helt, ingen värk när vi var ute och när vi kom in till soffan så.. ingenting. Sen, plötsligt, kom dom tillbaka. Och nu började det göra riktigt ont, inte varje gång men var annan/var tredje andades jag mig igenom. Men så fort värken var borta var ju allt som vanligt igen.. Skulle det här verkligen vara på riktigt? Runt tio bestämde vi att vi går och lägger oss, jag tog alvedon och vetekudden så gick vi och la oss. Men nu, nu gjorde det ont på riktigt. Jag skulle aldrig kunna sova. "Det här måste fasen vara på riktigt?" Smsade med två vänner, båda skrev samtidigt "åk in nu, så får du iaf kolla hur det står till".
- Petter vi åker in nu!
Och han gick från att vara trött som fan och helt inställd på att sova till en liten duraselkanin. Vi kollade igenom väskorna, packade det sista och ringde mamma och förlossningen. Halv tolv plockade mamma upp oss. I bilen pratade jag ju på som vanligt, pigg och glad, men när värkarna kom då skrek jag. Mamma klockade, tre minuter emellan nu. 00.15 kom vi in, barnmorskan konstaterade - öppen 3. "Det blir bebis snart!"
Jaaa!!!!
Vi blev inlagda på rum 3 och barnmorskan introducerade mig till min nya vän lustgasen. (Barnmorskan som för övrigt var den mest fantastiska människa jag träffat.) vid första gynkollen masserade hon även lite där inne och sa att detta borde kunna snabba på lite. Vi erbjöd också mamma att vara med på förlossningen, jag visste och kunde förstå att hon ville trots att det alternativet inte alls fanns i hennes värld. "Det här är en sak mellan er två" sa hon hela tiden. Men till slut så stannade hon ändå. "Jag sitter här borta bakom i hörnet jag." Söta mamma!
När vi väl kom in på rummet och jag fått på mig snygga kläderna och allt så började värkarna bli redigt jävliga. Skrek mig genom värkarna medan Petter satt bredvid och försökte få mig att fatta att om jag bara skrek i lustgasen gav den ingen effekt. Kvart i två gjordes nästa gynkoll och jävlar i mig va less vi alla blev när hon sa att jag var öppen 4-5cm. Så ont för så lite? Hon tog vattnet och föreslog epiduralen. "Ja tack, mer än gärna!!" Den tid som nu följde, den har jag noll tidsuppfattning på, och otroligt lite koll på. Nu efter hon hade hål på hinnorna så vattnet gick så blev värkarna något helt oförklarligt. Narkosläkaren kom tydligen relativt fort, men(!!!!!!) nu kom det jävliga. Han kunde inte komma in i ryggen rätt. I början låg jag ner, medan han stack, gång på gång. Mamma och Petter berättade efteråt att han stack, sprutade in koksaltet och sen skakade på huvudet.. Mummel mummel.. Vad sa han?! Vad händer? Till slut bad barnmorskan mig att sitta upp. Fötterna på en stol och rumpan på sängen. Hängandes, skrikandes, gråtandes över Petters axlar med barnmorskans händer på knäna. "Du måste sitta HELT stilla." Och ni kan ju tänka er, värkar i det skedet och att sitta stilla rimmar inte toppenbra, i sittande position dessutom. Jag vet inte vad som var värst men det var nog en kombination av värkar, sitta still, massa stick i ryggen och att jag faktiskt inte fattade varför det tog så lång tid. 40 minuter efter narkosläkaren påbörjat sitt jobb var det äntligen klart. Han önskade oss tydligen lycka till.. Jag undrar hur han såg ut..?
Ytterligare 20 minuter gick med dom där jävla värkarna från helvetet innan epiduralen började värka. Men asså mina vänner, halleluleja för den!! Den fick mig på ett sånt jävla bra humör. Värkarna var borta, nu kom bara ett tryck när det kom "värkar". Ny kontroll, både mamma och Petter gissade på 8cm. Barnmorskan sa "åh det är så roligt när det blir som jag tänkt mig." Och med ett stort leende efter att ha hört gissningarna - "fullt öppen." Men hon hade fortfarande ett par cm kvar ner till krystläge. Nu var klockan 05.00 och hon kopplade loss det som gick så jag kunde gå på toa. Hon ville att jag skulle kissa så jag var tömd tills att jag skulle krysta och så kunde det vara skönt att göra nr två sa hon. Bajsa gick fint, men kissa gick inte. Så hon fick tömma min blåsa. Efter detta gjorde hon en ny gynkoll, och bebis hade fortfarande en bit kvar att komma ner. Men hon sa att hon ville kolla hur det såg ut under en värk, värken kom och hon bad mig "tjuvkrysta" och då blev det visst bråttom.
Oj jag måste ringa på Viveka.
Undersköterskan kom in - "det är dags, hon kommer nu!" Två krystningar första värken. Och nu kunde barnmorskan kika in och se huvudet. "Jag ser en liten blondin där inne, det är ovanligt! Va roligt." Ny värk, två eller tre krystningar. Jag kände hur huvudet närmade sig. Kom igen nu Annelie!
"Nu kommer det kännas som att bebisen kommer ut genom fel hål, men det gör den inte. Håll inte igen, tryck bara på!" Ny värk. Det kommer brännas och svida berättade barnmorskan. Följt av "Du ler genom krystvärkarna du, det är ju minst sagt ovanligt." Vila, ny värk, vila och nu jävlar ska hon ut!! I fullkomlig tystnad från min sida hade nästan 10 minuters krystvärkar gått men nu krystade jag för kung och fosterland, det hördes också. Jag kände värme, vätska, sprattel - lättnad. Bebisskrik!! Frisk, kry, pigg, munter. Bebis är här, Lykke är här. Gråt och känslostorm.
På bröstet låg en underbar fantastisk och bedårande liten flicka. Vår dotter.
Jag gjorde det!! Jag klarade det. Fyfan va grym jag är!
05.30 tjuvkrystade jag för att kolla läget, 05.40 var Lykke ute i världen.
Måndag 23 september 2013 05.40 fick mitt och Petters liv en gåva som är helt ovärderlig!
Vår alldeles egna lilla Lykke.
Barnmorskan - "Va roligt att vi fick vara med när hon kom ut, det trodde vi inte."
Undersköterskan - "Nej jag trodde du skojade när du ringde på mig och det var dags." 
21 september 2013
Dagen vi väntat på sååååå länge har passerat, utan att leverera. Nu väntar 14 långa dagar av övertid. Jag är fortfarande på rätt gott humör och set känns ok. Men ibland kommer känslan av uppgivenhet, hinner alltid slå ihjäl den. Hoppas bara jag orkar hålla modet uppe nu hela tiden!
Tackar gudarna och allt annat för att jag har en sån fin man vid min sida!
Med 14 dagar kvar till utgångsdatum verkar bebisarna här i världen öka med 200%, dom är överallt! Jag vill ha ut vår fisalisa!
Kom igen nu Annelie, håll humöret uppe!! 14 dagar är ingenting! 
Tackar gudarna och allt annat för att jag har en sån fin man vid min sida!
200913 - Dan före dopparedan
Idag är det dagen för bf. När jag säger det högt så känns det knas. För hon där inne är ju inte alls redo att komma ut! Dock så har jag ett annat bf-datum enligt mina uträkningar, och det är den 24e alltså på tisdag. Men tror att hon kommer vänta till oktober ändå. Något säger mig att det blir igångsättning. Men det vore ju drygt tycker jag, med tanke på hur fruktansvärt utdraget det kan bli med pinvärkar och sånt. Men hon får gärna komma före den 28e då vi ska till farfar på 80årskalas, men gör hon inte det hoppas jag på 3oktober, det känns som ett bra datum 131003 är ju gött att säga haha.
Lite onödigt babbel från mig där, men det är väl det bloggen är till för?
Puss!
19/9-2013
Idag har jag och magen vart på Gränby och träffat Nathalie, underbar tjej. Så lättsam och trevlig, med sig hade hon sin två veckors lilla gullegris Leon. Så liten och söt! Vi åt lite lunch och kikade lite i affärer, men tiden bara sprang iväg! Hoppas på fler dejter med henne!
När jag kom hem så gjorde Petter hemmaburgare och grejade medan jag vilade. Härlig dag må jag säga! Sov till kvart i tolv gjorde jag med haha. Sjukt!
Köpte en jacka också.. Men ångrade mig så ska byta imorgon när jag ska in med mamma.
Puss!
Deppigt hos barnmorskan
Helt opåverkad tapp, inte öppen ens en liten millimeter. Det enda hon kunde känna var att den mjuknat aningen. Dessutom hade inte magen vuxit något sen förra gången. Så fortfarande 35cm, vilket gör att jag ska komma på ett extra besök nästa vecka och har den inte vuxit då heller så blir det tul.
Så nu vet jag rätt säkert att det blir en liten oktoberlykke!
39+4 barnmorskan och hinnsvepning
God morgon alla hjältar!
Idag är det dags för bm-besök nummer... eh ja vem bryr sig?! Det är iaf nära på det sista. Jag har inte så bra kolla på hur ofta man går sen efter vecka 40, är det samma? Vet att jag ska dit 40+6 också sen.
Aja, spelar väl ingen roll. Det är det vanliga på schemat idag tror jag. Mäta, väga, lyssna, känna, klämma, prata.. Men sen är det ju också så att jag ska få en hinnsvepning, om det går, om jag har öppnat mig något..? Hoppas hoppas! Jag har hört väldigt olika om hinnsvepning, vissa säger att det gör fruktansvärt ont, vissa säger att det bara är obehagligt och vissa att det i princip inte känns. Och på något sätt har jag fått för mig att ju ondare det gör, ju större effekt har den. Vi får väl helt enkelt se. Före bm-besöket ska jag åka till mami och hänga lite.
Puss och kram
17/9-13 - det handlar om att föda barn.
Det är som att allt har runnit av mig, över en natt. All hets, all desperation är som bortblåst. Missförstå mig inte, jag längtar otroligt mycket efter mitt lilla hjärtebarn. Men jag känner inte som jag känt tidigare. Jag har kunnat gråta i timmar utan egentlig anledning, för att jag känt sån uppgivenhet över att förlossningen ännu inte startat. Men inatt hände något, när jag tänker efter så har det väl vart en övergång nu i helgen kanske. Jag känner bara att det är så lugnt, det är som att både kroppen och huvudet är förstått att det är inte en tävlan mot något eller någon, det gäller inte att föda så nära bf som möjligt eller att få ut bebis så tidigt som det går. Det handlar om att sätta ett liv till världen, det handlar om att föda barn, mitt och Petters barn, vår lilla dotter. Och det är som att jag, trots mina ca 72 tunga kilon är mycket lättare nu. Jag kan slappna av och jag kan vila kroppen. Det är idag 18 dagar till den 5e oktober alltså då jag kommer att vara i vecka 42+0. Den dagen jag (om hon inte kommit före) kommer att åka till förlossningen för att sättas igång. Det är 18 fjuttiga dagar, och det är max 18 dagar. Allt innan det är bara en bonus, dom är 18 dagarna kommer vara en fis i rymden om några veckor när jag och Petter sitter med vår älskade lilla dotter i soffan här hemma.
Jag ska ta till vara på varje minut av tiden jag har kvar på den här graviditeten, jag ska lusläsa min förlossningsbok, jag ska vila massor och jag ska förbereda mig så gott det går inför förlossningen. Och när bebis är redo, då kommer jag också vara 100% redo för att arbeta ut henne.
Jag kan, och ska få bli mamma. Det är helt fantastiskt och jag ska ta till vara på det så bra det bara går.
7 dagar
Eller om man har "otur" så blir det 21. Men mer än så blir det inte.
Idag är det premiär för vecka 40 alltså 39+0, så idag är det en vecka till bf. Jag tror att hon kommer komma någon gång mellan 39+5 - 40+2! Dock är det lite jobbigt att känna så för jag måste ju räkna med att gå över, därför är min officiella gissning 30/9, vilket blir typ 41+2 tror jag. 5 oktober är ju som sagt utgångsdatum men det vore väl fan riktig otur om jag ska behöva bli igångsatt!
Har inte fått sova i princip något alls inatt, somnade runt halv två men sen har jag inte sovit ordentligt. Haft så fruktansvärt ont av foglossningen så varje gång jag rört mig har jag vaknat och då vart tvungen att kravla mig ur sängen för att kissa. Sen vaknade jag ordentligt halv sex och var hungrig. Ska lägga mig snart igen och vila lite.. Men vill ju umgås med Petter nu när han är ledig!!! 
120913 - äntligen
Idag har jag äntligen, efter 10 månaders smsande, fått träffa Sofia och hennes sambo Christopher! Så fantastiskt. Har haft en underbar dag med thaibuffe och fika! Det var lite pirrigt innan men dom var så gulliga och lättsamma så det var inga problem. Kändes som att jag redan kände dom, vilket troligtvis är resultatet av 10 månaders smsande om allt mellan himmel och jord. Så glad!
Nu hem och vila ut den där jäkla bebben som chillar i magen!
Vi räknar ner...
Idag är det 9 dagar kvar till bf och 23 dagar kvar till 42+0! Men min mig, min Petter och min Julia tror att det kommer nu innan helgen. Eller Julia tror imorgon, fredag den 13 och Petter och mamma tror vi kommer åka in innan veckan är slut. Jag tror dock vi får vänta jag.. Nästa vecka ska jag till bm och få hinnsvepning, på onsdagen tror jag det är. Hoppas verkligen den fungerar!!! Då är jag 39 fulla veckor och 4 dagar långt gången. Det blir ju lagom om hon kommer så inom tre dagar efter det haha. Önsketänkande.. 
Så här har nu gissat!
Kom igen nu då! Önskar majoriteten har rätt, att jag får före bf!!
Sofia Österdahl 30 aug
Petra Liljegren 11sep
Julia Karlberg 13sep
Mamma 14sep
Julia Andersson 14sep
Ulrika hedlöf 15sep
Emy Selander 15sep
Camilla(blogg) 16sep
Sara Helmine 16sep
Pascen 17sep
Stephanie 17sep
Sofie Holm 18 sep
Petter älskling 18sep
Stella Antonia 18 sep
Ann-kristin Axebäck 18sep
Vanessa almeida 19sep
Jeanette Malmgård 19sep/29sep
Rebbe 20-21sep
Salina andersson omerovic 21 sep Leah Gavelli 22sep
Jessica liljeblad 22sep
Sanna Andersson 23sep
Lisa Sandström 23sep
Lisabeth Penn 24sep
Gabriella Ehnberg 24sep
Åsa Mattsson 25 sep
Bibbi 26/29sep
Sara Olsson 26sep
Elin Pan Nilsson 28sep
Jag 30sep
Linda Löfgren 1okt
Madde Olsson 2okt
Vecka 37 - vecka 39
Man tror inte det hänt något, sen jämför man och ser att det har både vuxit och sjunkit(?). Bilden med vit topp är från idag (38+3) och den andra bilden med svart topp är från 36+2.
Hoppas!!
Idag må bli en bra dag! Det MÅSTE bli en bra dag!
Petter ska gå till jobbet om tio minuter, då visar det sig vilket håll denna dag väljer att gå. Men runt elvatiden kommer Matilda och fikar så då må jag hålla humöret uppe!
090913
Läste en tråd på typ familjeliv eller dylikt om en gravid tjej som var ungefär lika nere som jag, eller var lika uppgiven som jag... Där fick jag tipset att skriva av mig varje morgon när jag vaknade och sen om det var något speciellt som hände under dagen så skulle jag skriva. Så har nu börjat med det. Det kommer vara läskigt att i efterhand läsa hur patetisk man vart.
Idag vaknade jag en minut innan petters klocka ringde, alltså 05.29. Upp och kissa och sen var tanken att jag skulle somna om men det gjorde jag såklart inte, för jag hann bli hungrig. Plus att jag hann gå igenom instagram och facebook och såg alla bebisar som kommit till världen idag. Av mammor som vart beräknade EFTER mig. Så då var det ju kört, hjärnan gick på högvarv. Jag gick upp, åt frukost och drack lite hallonbladste. Petter gick till jobbet tio över sex och jag satt uppe till tio över sju, sen tänkte jag vila lite och hör och häpna, jag somnade. Så underbart! Sov till halv elva. Länge sen jag sov så länge! Men efter det mådde jag så jävla dåligt. Grät väl en timme eller nå sånt. Över att bebisen inte kommer ut. Panikgrät och bestämde att jag skulle åka in och gå i stan. Men sen ångrade jag mig för jag kan ju ändå inte ha några kläder... så då blev jag förbannad över det istället.
Nu några timmar senare känns det lite bättre. Petter kommer hem om en timme och jag kommer helt klart börja gråta då igen..
Hur gör man för att stå ut, för att inte bli galen av sina egna tankar, för att inte bli helt besatt av att bebis ska komma ut?
Lösenord
Det är mycket som händer och kommer hända nu framöver, det är mycket känslor och dylikt. Jag tänker därför lösenordskydda bloggen på obestämd tid. Vill du fortfarande läsa så mejla mig på [email protected] så får ni lösenordet när jag fixat det.
puss
Lördag 7 september 2013 - VECKA 39
14 dagar till bf, 28 dagar som längst!
Barnet väger omkring 3,2 kilo och är ungefär 50 cm långt. Det fyller ut hela magen och är ganska tungt. Många blivande mammor längtar intensivt efter att graviditeten ska vara över.
Man behöver sova och äta ordentligt för att orka med förlossningen. Om det är första barnet kan förlossningen ta upp till något dygn och det är inte ovanligt att man förlorar både en och två nätters sömn.
Barnet är nu förberett för sin födelse. Det har fått mycket näring och även skydd mot vissa sjukdomar genom att det har fått moderns antikroppar. De kommer att skydda barnet den första tiden innan det har bildat egna.
Barnets hjärna väger cirka 400 gram. Den utvecklas hela tiden och kommer inte vara helt färdig förrän barnet är runt två år. Tånaglarna har vuxit ut nu och täcker hela tån.
Egna tankar just nu:
Idag är det helt okej, när det är helt och Petter är hemma går allt så mycket lättare. Men annars är det rätt tungt nu. Tanken att hon kan komma inatt eller den 5 oktober gör mig galen, eller rättare sagt tanken på att inte veta om hon kommer inatt eller den 5 oktober. Det spelar ju ingen roll när hon kommer, bara jag kunde förutse NÄR hon kommer. Att hon ska ut börjar jag väl kanske förstå. Kan sitta och flina när jag tittar på golvet, bara för att jag tänker på att där ska hon i framtiden krypa runt. Jag längtar så efter vår lilla tjej!!
Lördag 7 september 2013
Idag har vi haft lite städdag! Det behövdes verkligen, vi badade i princip i dammet.. Och jag är dammallergiker haha. Nu belönar vi oss själva med att slappa innan det blir gomiddag, kött och klyftpotatis!
Igår var vi på bio, snabba cash 3. Fy bövelen va jävla bra den var!! Helt galet, vill se den igen!
Torsdag 5 september 2013 - vecka 37+5
Idag har jag haft en otroligt dålig dag! Vaknade sju imorse som vanligt, och kunde ju som vanligt inte somna om.. Drack kaffe med Petter innan han gick till jobbet, än så länge var inte dagen såååå usel. Men framåt niotiden så började allt! Jag var trött men kunde inte sova, jag var hungrig men hade ätit. Jag satt bara och tänkte på att jag ville föda. Jag blev heeelt tokig! Gick och hyrde filmer och köpte massa gott för att försöka tänka på annat, mellan halv elva och halv ett låg jag och grät i stort sett utan uppehåll. Till slut somnade jag och sov drygt 90 minuter. Efter det mådde jag lite bättre, åt lunch och lyssnade på radio. 17.10 kom Petter hem och ingen av oss var på särskilt bra humör, men nu är vi båda rätt så muntra! Imorgon är de är det fredag, Petter slutar halv fyra och vi ska på bio så imorgon blir en mycket bättre dag! Sen är det ju helg och helg är alltid bra, för då är Petter med mig hela tiden. På lördag ska han lära mig att baks bullar!! Möms!
Gårdagens bm-besök 37+4:
Sf-mått 35
Hb 118
Blodtryck 120/65
Blodsockret 5.7
72kg tung
fosterljud 130-135
Nästa gång ska jag få en hinnsvepning, men förhoppningsvis blir det ingen nästa gång!!
För övrigt kan jag tala om att det idag var 2 år sen jag och Petter träffades för första gången!! <3
Puss!
Bb-väskan
Ikväll färdigställde vi bb-väskan.. typ. Det är ju lite småsaker kvar, typ GODIS, schampo, tandborstar. Men i stort är den klar! Så nu är vi verkligen redo! Tänkte att om vi färdigställer allt så kanske hon där inne hajar att det är dags! Höhö
37+2 idag och det är ju segt som tusan måste jag säga! Men vissa dagar går bättre än andra! Onsdag är det barnmorskebesök igen och jag hoppas verkligen det ska bli det sista!!
Puss
Torsdag 29/8
https://cdn2.cdnme.se/3858093/7-3/pic_521f960e9606ee5bb6c07528.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/3858093/7-3/pic_521f96439606ee622209cc95.jpg" class="image">
